suck, jag börjar bli lite väl.. ja. poetisk? filosofisk?

Ibland önskar man att man var lika rolig/duktigt/talangfull som andra, varför kan man inte nöja sig lite då och då bara för det man själv gör. Att bara njuta av tillvaron och se de posetiva i det negativa som händer i våra liv lite då och då. Va jag önskar att jag hade modet att våga stå upp och göra det jag verkligen vill. Hur ska folk kunna ta en person på allvar när det ända den gör är att vara rolig, det är skrattretande och på samma gång sorgsamt. Att inte våga gråta eller visa mer djup. Skulle du då inte må bättre av att få lyfta bort lite av allt gammal som ligger och bygger en hög på din rygg, börja skrapa på ytan.

Du är en förebild, du är en bra person. Du är en av dom som får min dag att fyllas med skratt och minnen. Du är modig, stark, talangfull, modig. Och viktigast av allt, du är min vän. Något som jag värdesätter mycket högt. VIlket jag försöker göra med alla mina vänner, goda som mindre goda. Jag vill att även fast vi kanske inte har setts på ett tag så tänker jag försöka bli bättre på att höra av mig. Vara en bättre medmänniska. Försöka lysa upp din dag när allt känns att gå åt pipan.
Visst är jag vara den där dumma och töntiga personen som alltid tror hon är rolig, som har svårt att erkänna att jag i
nte är emotionelltkapabel till att se någon annan gråta utan att brja skratta. Men allt jag vill är att du ska le lite. Det spelar ingen roll när du skrattar om du skrattar med eller åt mig. Bara jag gjort något som fått dig på andra tankar.
image148

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0