jogy

När man var lite hade man en dagbok man inte visade för någon. Nu nästan 10 år efter så skriver jag dagbok igen, bara det att nu skriver jag för allmänheten. Ett framsteg för människan, nu ska vi visa vad vi känner för våra nära och kära och alla andra som vill titta. Kan inte dessa känslor bli förbisedda? Jo, det kan dom verkligen. Som ett annat faktum med msn, när alla frågar hur man mår. Det svaret som är vanligst skulle jag tro är "bra", men mår vi verkligen så bra som vi gör? Det tror jag är ett kännt faktum att vi inte gör. Hur många människor i Stockholm är det inte som äter antidepressiva och mår allmänt dåligt. Jag gör mitt bästa för att få dom i min närhet att få minst ett skratt om dagen, då min filosofi är att "ett skratt förlängre livet" och man mår bättre innombords om man skrattar. Därför skrattar jag hellre än att gråta.

Nej, idag har jag ett magknip som heter duga. Var i skolan och skrev en uppsats på engelskan. Det gick bra men känndes som jag fastnade hela tiden, men grammatiken var bra. (Tror jag iaf, känndes så.) Så jag hade luciaträning men efter det så gick jag hem och den har fortfarnde inte gått bort. :(
Var och träffade Josse och Vicky som såg en bäver (ja, en bäver) i Väsbyån. Vad är oddsen på det?

En glad nyhet är dock att Amsterdamresan är nu bokad! Så snart är jag där, nu ska här sparas pengar. Måste hitta ett par riktigt schyssta kläder tills dess.